Och oturen fortsätter

Satt på bussen med Hanna och spelade rumble, då jag upptäckte att vi åkte förbi min busshållsplats och jag hade inte plingat. Så typiskt mig! Men det var bara att gå av vid nästa och den ligger inte så jätte långt bort. Om man ser det från den positiva sidan så fick jag bara en liten längre promenad i den fina vårsolen, som äntligen tittar fram.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0