Det blixtrade och åskade igår, så det var därför jag inte blogga.
Min systemkamera är trasig, men min snälla pappa har lämnat in den på lagning idag. Så om det blir några foton är det med min digitalkamera, som inte är direkt lika bra som min systemkamera. Det var dagens "Breaking News"

Gustav (min lillebror) säger: Kan en rymdraket ha en elmotor?
Jag säger: Nä, sladden skulle inte räcka.
Pappa, Douglas och Gustav: Hahahahahahahaha




/Kram Ebba <3

Hejhej, idag har jag shoppat med Stella. En liten kul sak är att det här är första gången som vi shoppar tillsammans och vi har varit bästa vänner sen vi var typ fyra år gamla. Jag köpte inte så mycket, men jag är nöjd.
Tänkte ta kort på sakerna jag köpte med min systemkamera, men den typ funkar inte (jag kommer dö om den är sönder). Så jag lägger ut bilder som jag hittade från internet istället.

En vit kajalpenna från "The Body Shop"

T-shirt från "Monki"

Jumpsuit från "Gina Tricot" som man bara kan gå runt och gosa i en sådan här fin lördags kväll.

Jag och Stella inne på "Gina Tricot" :)




/Kram Ebba <3

Vet ni vem som fyller år idag? Jag kan ge er två ledtrådar. Den var till stor hjälp under industriella revolutionen. Den börjar på å och slutar på ngbåt. Ja, just det, ångbåten fyller år idag. Rättare sakta 220 år. Så ett stort grattis till den.





/Kram Ebba <3

Jag gillar verkligen inte min skola. Har sex nya lärare var av en är också min mentor och så har jag fått en ny rektor. Det beror på att de har slutat eller fått sparken. Och mitt schema är jättekonstigt. Man brukar ju ha gympa två dagar i veckan när man går på grundskolan. Men min klass har gympa två gånger i veckan bara varannan vecka och annars har vi en gång i veckan. Och när vi ska börja ha inne gympa kommer vi inte hinna äta lunch på måndagar, för att vi måste gå till gympan och det tar ungefär tjugofem till trettio minuter och vi har en kort lunch rast den dagen. Det är bara konstigt.

I fredags var det första skoldagen för mig. Var mest information och sånt. Sen så skrev hela skolan "ROGGESKOLAN ♥" med våra kroppar. Jag var med i R:et.
Sen så följde jag med Stella hem, för min familj var bjudna på middag hem till henne. Det slutade med att jag sov över. Ja, sen så har jag mest tagit det lugnt nu i helgen. Skulle sätt på "Jag saknar dig" idag med några kompisar, men det visade sig att en inte kunde. Apropå "Jag saknar dig", jag läste i FRIDA att de som spelar Cilla och Tina är 21 år gamla och Cilla och Tina är 14 år. Det är ju som om jag skulle spela en 5 årig flicka.

Jag och Jenny stod i köket och så plötsligt fångar en tidning våran uppmärksamhet. På omslaget är det en bild på vad vi tror är en äppelkaka. Helt plötsligt slås vi av en idé, att vi ska baka en äppelkaka. Vi letar upp äppelkaka receptet i tidningen, men som visar sig vara ett nektarintarte recept. Det gör oss ypperst besvikna, så vi bestämmer oss för att leta reda på ett äppelrecept. Och eftersom det här är en lycklig historia, så hittar vi ett äppelkaka recept. Så lite efter nio på kvällen så börjar vi baka vår äppelkaka med mycket kärlek och omsorg.

För någon dag sedan skrev jag en liten berättelse om vad mobbning kan göra, jag döpte den till Osynliga Sofia. Jag hoppas ni tar er tid till att läsa den.


Läraren frågade klassen om vad det viktigaste är för att en människa ska kunna leva. Eleverna svarade: Luft, mat näring, vatten, kläder för att hålla sig varm och någon svarade till och med pengar. Läraren var inte nöjd med elevernas svar, så han sade:
– Om man bort ser från allting ni har sagt, så vad är det absolut viktigaste?
Men ingen av eleverna svarade.
– Är det absolut ingen som vet? undrade läraren när han inte fick något svar på sin fråga. Då räckte Sofia upp handen, som hade varit tyst under hela lektionen. Sofia är osynlig. Inte bokstavligt, men ingen i klassen ser henne. Hon är som luft för dem.
– Ja, vadå Sofia? frågade läraren. Sofia tog ett djupt andetag och sade:
– Äh, kär... kärlek. Alla behöver kärlek för att kunna leva.
– Bra Sofia, det var exakt det ordet jag sökte, sa läraren och log.

Nästa dag kom inte Sofia till skolan och inte dagen efter det, men det var det ingen som märkte. En vecka senare kom rektorn och kuratorn på skolan in på en av klassens lektioner. Rektorn tog till orda:
– Ni har säkert undrat var er klasskamrat Sofia Eriksson är?
Klassen nickade till svar, skamsna över att de inte hade märkt att Sofia hade varit borta i nio dagar nu, men hon var ju osynlig för deras blickar. Rektorn fortsatte:
– Tuvärr måste jag meddela att Sofia har gått bort.
– Vadå gått bort? frågade en av killarna i klassen med ett flin, för han förstod inte allvaret i det rektorn hade sagt.
– Hon är död, svarade rektorn kort tillbaks. Alla i hela klassen blev likbleka i ansiktet och tänkte tillbaka på den där lektionen för nio dagar sen:
– Äh, kär... kärlek. Alla behöver kärlek för att kunna leva.