En hög med glaskärvor

Har länge velat skriva en text om vänskap med glassfigur som liknelse, men jag har aldrig tagit mig tid till att göra det. Men när vi fick uppgiften i skolan att skriva en krönika passade jag på. Den behövs finslipas här och där samt att den blev ganska kort, men om jag bortser från det blev jag nöjd.
 
En sak jag har tänk på den senaste tiden är vänskap och hur skör den är, lite som en väldigt unik och värdefull glasfigur, som är mycket vacker. När glasfiguren är ny är man jätteförsiktig om den. Man är vettskrämd över att tappa den, bara tanken får en att kallsvettas. Men med tiden, så börjar ens försiktighet avta. Rätt som det är slinter den ur ens hand. Man ser hur den långsamt faller mot marken, sekunderna känns som år och man kan inget göra förutom att se den falla. När glasfiguren väl slår i marken låter det ”krasch” och den splittras i tusen bitar. Det som för några sekunder sedan var en väldigt unik och värdefull glasfigur är nu en väldig massa glasskärvor utspridda över hela golvet.
 
Om man har tur kan det gå att limma ihop glasskärvorna, men glasfiguren kommer aldrig kunna uppnå samma skönhet som innan, sprickorna kommer alltid finnas kvar. Om det inte går att laga glasfiguren kan man ju alltid beställa en kopia, men den kommer alltid förbli bara en billig kopia. Men om man inte har den turen, att man varken kan limma ihop glasfiguren eller beställa en kopia då har man bara en hög med glasskärvor, som en gång i tiden var en väldigt unik och värdefull glasfigur.
 
Desto äldre glasfiguren blir desto mer ökar den i värde. Desto mer den ökar i värde desto mer värdefull blir den. Men om man vet hur värdefull glasfiguren kommer att bli, så varför är man så vårdslös med den?
 
Personligen kan jag verkligen inte förstå hur man kan vara så vårdslös med något så unikt, värdefullt och vacker. Hur kan man låta något sådant slinta ur ens hand?
 
Vad tycker ni?

Kommentarer
Postat av: Anonym

så fint! och så sant!

Svar: Tack så mycket :)
Ebba Kärrholmen

2013-05-26 @ 19:21:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0